Bloggare: Per Harbeck

Andra boken från Ingrid Elfberg som 2009 debuterade med romanen "Gud Som Haver" en fruktänsvärd stark debut, även om den handlade om ett jobbigt ämne och jobbiga ämnen verkar vara Ingrids melodi för hennes efterlängtade (som jag har väntat Ingrid) andra bok har också ett hyfsat jobbigt ämne.

Där är säkert många som fortfarande anser att poliser ska stå för rättvisa och aldrig själva bryta mot lagen och samma människor kan säkert inte ens i sin vildaste fantasi, tro att en polis brutalt misshandlar sin fru fysiskt och psykiskt och att hon själv också är polis och för att göra saken värre så försvinner alla hennes anmälningar . Den världen lever Erika i, som är polis och vars man Göran misshandlar henne jämt och ständigt, så Erika gör det enda rätta, hon flyr från sin våldsamma make och från Stockholm till en gammal vännina i Göteborg, där hon får bo tillfälligt. Väl i Göteborg så får hon ett vik hos polisen och försöker få rättsida på sin trasiga tillvaro. Hon dras direkt in i ett fall, där en kvinna, anställd som arkitet på Stadsbyggnadskontoret, har försvunnit spårlöst och ju mer dom gräver i fallet desto mer får dom en bild av en inte så trevlig kvinna, som inte var särskild omtyckt och som uppenbart har haft kontakt med kriminella element och missbrukat sin position på jobbet. Men hennes make kommer ganska snart efter henne och börjar ställa till oreda för Erika, han börjar baktala Erika till hennes nya kollegor och sprida rykten och påstår att Erika är labil. Såklart blir hennes kollegor misstänksamma gentemot henne och när det börjar komma fram dåliga saker som har hänt i Stockholm där Erika ska ha en stor del i, så blir hennes kollegor ännu mer fientliga emot henne. Med Göran i hasorna så ska Erika försöka lösa fallet med den försvunna icke omtyckta kvinnan tillsammans med sin nya kollega Per, som är en av dom få som verkar tycka att Erika är en bra polis trots alla otrevliga rykten. Men Erika har bestämt sig att hennes make ska inte få knäcka henne, även om han håller hennes älskade hund som gisslan.

Jag älskade Ingrids första bok, så jag hade höga förväntningar på den andra boken (även om det dröjde innan den kom) och var det värt väntan?....Det var det sannerligen, för precis som med första boken så väver Ingrid in samhällskritik, lätt diskbänksrealism med deckare, för egentligen är det en deckare, eller kanske inte, det är inte så lätt att sätta nån ettiket på boken. Men vem bryr sig om ettiketer när man blir helt uppslukad av Ingrids berättarstil och hela boken har en sorts beroendeframkallande dragningskraft, man bara måste få veta vad som händer med Erika. Ingrid är inte rädd för att väva in ett mörker i berättelsen och även om vissa partier i boken är jobbiga att läsa, så måste man bara fortsätta, även om alla ens sinnen skriker att man ska ta en paus.

Till slut kan jag som filmfanatiker inte värja mig mot en bok som inleder med en tagline från "Alien" och lite varstans i boken snackas det film, både om Ridley Scott och Jan De Bont och då blir filmfanatikern i mig helt varm i kroppen, jag hoppas du Ingrid fortsätter att peta in lite film i dina kommande böcker och snälla låt mig inte vänta så länge till nästa bok.