Sista boken om Nora och Patch.

Nora har nu ofrivilligt tagit över som ledare över nefilerna och ska slutföra det som Hank påbörjat. Dante, vän till Scott ställer sig plötsligt på Noras sida och försöker övertala dom mäktigaste nefilerna att Nora är helt rätt till att leda Nefilarmén. Men då måste hon övertyga alla om att det är slut mellan henne och Patch. Dante tar varje chans att vara nära Nora något som retar henne.

Vee som är förälskad i Scott gör allt för att få vara nära honom. När dom ska låtsas träna löpning precis där Scott bor för att Vee ska få en skymt av Scott kommer han körandes. Till Noras stora förtret så är även Dante med. Nora försöker ignorera honom och fortsätter springa men det tar inte lång stund innan Dante har kommit i kapp henne. Det blir bestämt att han ska hjälpa henne att träna för att kunna klara av ett slagsmål med en fallen ängel. Nora är dock inte allt för glad över det hela men inser att hon måste få hjälp för att överleva en eventuell kamp. Snart kommer Nora över en beroendeframkallande kraft som äventyrar allt. Även Noras och Patch´s kärlek. 

En ny författarbekantskap, Caroline L. Jensen råkade jag på när jag snubblade över denna bok och som skräckälskare som jag är, så blev jag ännu mer till mig när jag insåg att den handlade om varulvar eller rättare sagt varulvsliknande figurer. Här i Sverige har vi inte varit så bortskämda med böcker som avhandlar såna varelser och det blir ju inte sämre av att Caroline L. Jensen även har slängt in lite andra övernaturliga element i boken. Detta är första delen i en trilogi men från en väldigt säker källa så blir det ingen fortsättning på grund av förlagsbyte, lite tråkigt med tanke på hur abrupt boken slutar.   

Vera Duse har sen hon var barn varit intresserad av skräckfilmer, speciellt då gamla varulvsfilmer och även om hennes mamma inte direkt uppmuntrade hennes intresse så gör hennes mormor Ylva det. Vera brukade spendera tid hos sin mormor i ett gammalt pampigt hus och även om hon var liten så kände hon att där var nåt speciellt i huset som höll henne där. Sen när Vera är vuxen så fortsätter hon komma till Ylvas hus och precis som när hon var liten känner hon en dragningskraft till Jämnviken och då speciellt till mormors hus, som Ylva ska göra om till hotell. Vera känner nu som vuxen att där är något i huset och att mormorn och hennes två vänninor Agnes och Cordelia också har en del hemligheter. Hemligheter som även inkluderar Vera eller rättare sagt hennes släktarv.

Även om detta inte är nån renodlad skräckbok så finns där en del kusliga saker som får en att pirra till och återigen så känns det väldigt tråkigt att det inte kommer mer från Vera och hennes underliga värld i Jämnviken. Det är svårt att recensera en bok där man inte får nån renodlad slut, men första boken känns väldigt osvensk samtidigt som Caroline har fått in en del typisk svenska idyll. Men från samma säkra källa kan jag avslöja att Caroline kommer med ännu en ockult bok nästa år på ett stort förlag. 

Jag har fått mersmak på Carolines andra verk och har införskaffat även Champagneflickan som var henns självbiografiska debut, kommer antagligen ett inlägg om den boken också lite framöver.

Efter ha läst Faldbakkens debut "Gränsen" så blev jag sugen på fler av hans böcker och då blev det denna som även den handlar om kriminalkommissarie Valmann och hans försök att lösa svåra mordfall oftast tillsammans med sin sambo Anita, som också är polis.

Karin Riis hittas död i sitt hem där hon har blivit brutalt misshandlad och sen lämnad för att dö och två män blir automatisk misstänkta. Hennes ex-make med ett våldsamt förflutet och hennes nya älskare med psykiska problem. Men fallet blir inte lättare av att bägge två verkar ha alibi och Valmann inser att det är något mycket värre än ett värre svarsjukedrama och värre blir det när ännu en kvinna hittas mördad och som verkar ha haft kontakt med bägge männen. Nu måste Valmann ta reda på om männen har ett gemensamt förflutet eller om allt bara är en slump och var passar dom bägge mördade kvinnorna in.

Jag gillar Faldbakkens tilltalande språk, han skriver enkelt men ändå med finess, man har inga problem att hänga med i boken och han driver storyn hela tiden framåt. Faldbakken har snabbt blivit en av Norges mest lästa deckarförfattare och detta är hans fjärde deckare, jag hoppas det blir fler utav samma vara.